Hur ska man annars få veta?

communication-1991854_1920

I mina regelbundna möten med organisationen, framför allt när jag träffar medarbetare i mindre grupper, så har jag som VD och chef ett stort informationsövertag i många frågor i förhållande till de jag möter. I andra frågor är jag sist att få informationen. Det är därför som själva mötet är så viktigt. Jag lyssnar på vad de vill berätta och försöker delge det jag uppfattar är viktigt att få veta. Sådant som jag själv skulle uppskatta att få reda på om jag var medarbetare.

För många år sedan – säkert 30 år tillbaka i tiden – fick jag vara med om en övning på en intern trainee-utbildning. Den har jag ofta tänkt tillbaka på genom åren och den har påverkat mitt sätt att leda verksamheter.

Övningen gick till så att vi blev utplacerade i en klassisk hierarkisk formation. En chef satt längst fram vänd mot väggen med ryggen mot rummet. Två mellanchefer satt snett bakom, vända mot chefens rygg och så satt tre medarbetare bakom varje mellanchef och tittade in i ryggarna på mellancheferna. Vi fick inte prata med varandra under övningen utan all kommunikation skulle ske via lappar och följa organisationslinjen. Det innebar att mellancheferna skickade sina lappar via chefen och alla medarbetare skickade sina lappar via mellanchefer och chef. Jag blev medarbetare i den här övningen.  Vi fick alla skriftliga instruktioner, där det bland annat stod att vi inte fick avslöja vilka instruktioner vi fått till någon annan. Jag hade även fått ett kuvert med några spelkort ur en kortlek.

Efter bara någon minut in i övningen såg alla hur chefen började öppna kuvert och skriva på lappar. Efter en stund började mellancheferna få lappar. Därefter började även de titta i sina kuvert och skriva på lappar. Det gick en massa lappar mellan dem och chefen. I början var vi i de bakre leden lite roade av hur hårt cheferna verkade arbeta och vi titta nyfiket på. Efter 30 minuter satt vi fortfarande oengagerade i det bakre ledet utan ett knyst från cheferna. Jag skickade då en lapp till min mellanchef – ”Vad går detta ut på?”. Han svarade inte, utan la lappen på hög och efter några minuter upprepade jag frågan på en ny lapp. Han vänder sig då om med en frustrerad gest och skriver en lapp till mig: ”Ge mig alla dina spader!”. Mitt svar blev: ” Om du berättar vad vi håller på med”. Han upphörde då att kommunicera med mig och gav istället en lapp till min granne. I bakre leden började vi surna till och till sist efter en dryg timme struntade vi i alla regler som övningsledaren meddelat. Vi pratade med varandra och struntade i cheferna och deras lappar.

Övningsledaren avbröt övningen och frågade alla deltagare hur det kändes. Vi ägnade därefter en bra stund åt att prata om detta. Där och då förstod jag värdet av kommunikation. Om vi som är chefer inte lyssnar, inte är beredd att ändra på dåliga beslut, inte berättar vad vi håller på med, inte förklarar varför och glömmer att återkoppla så kommer vi aldrig få med oss medarbetarna. Det är en sådan fantastisk kraft i att kommunicera eftersom den går i båda riktningarna.

Om min mellanchef i övningen hade skrivit en enda lapp där han berättat det som var möjligt – så hade utgången av övningen blivit en annan. Å andra sidan hade jag och de andra deltagarna då kanske inte fått denna insikt om vikten av kommunikation.

Så därför träffar jag organisationen så ofta jag kan, skriver fredagsbrev, vi har en pedagogisk allmännyttig plan, vi berättar externt om allt vad vi håller på med och lyfter särskilt vårt viktiga arbete i Botkyrkas stadsdelar. Hur ska man annars kunna veta?

Trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s