Botkyrka i mitt hjärta

Jag har vuxit upp och levt en stor del av mitt liv i Botkyrka. Det sätter sina spår. Min hembygd är en viktig del av min identitet och jag har alltid trivts att leva och bo i kommunen. Jag känner mig rotad här. Det märkte jag tydligt när familjen flyttade till en annan kommun då jag var i tonåren. Jag kom ihåg den märkliga känslan som infann sig när vi åkte förbi Tumba-avfarten vid Hallunda ute på motorvägen. Där vi brukade åka av för att åka hem. Jag vande mig aldrig vid att åka förbi. Tur att vi flyttade tillbaka redan efter två år. Samtidigt kommer jag ihåg all väntan på stationen i Tumba på bussen hem från skolan under högstadiet och gymnasiet. Då lovade jag mig själv att jag som vuxen aldrig skulle sätta min fot i Tumba. Ja, det kan jag roas av så här 46 år senare, när jag har min arbetsplats – som jag stortrivs på – mitt i Tumba centrum. Från vårt lunchrum har jag en fin utsikt över Tuna. Där brukar blicken ofta stanna på Nedergårdsvägen 7, mina föräldrars första egna hem 1962. I Tumba fick jag mitt första sommarjobb i ”tobaken” på Domus.

Storvreten upptäckte jag på högstadiet, 1974, då jag började i Storvretsskolan. Backen från Tumba centrum upp till Storvretsskolan kändes oändligt lång. Min kompis bodde på Stenvägen, så jag kunde alltid stanna till där och få sällskap sista biten. Omställningen att komma från lilla Malmsjö skola i Vårsta, till Storvretsskolan var en stark upplevelse. Jag tyckte att alla elever såg vuxna ut, många tjejer var sminkade, det fanns rökrutor och modet var enhetligt: Wrangler- (stuprör) eller Pussochkram-jeans, fiskartröjor och midjejackor. En obligatorisk kam för att få ordning på ”vingarna och benkaluggen”, fanns alltid i bakfickan och så träskorna eller seglarstövlarna förstås. Lärare som Hans Thelin, Birgitta Grauers, Staffan Mendel-Hartvig, Gunnar Landborn, Hans Olsson med flera har bidragit till många minnen och mycket kunskap. På fredagarna kunde man gå på disco på Fyren.

Som hästtjej åkte jag då och då till Tullinge för att besöka Strömbergs sadelmakeri. På den tiden låg det i garaget till en villa, numera hittar man företaget i hantverkarbyn.

Ute vid Skrävsta och Hågelby har jag tillbringat många timmar i stallet och på tävlingsdagar. Jag kommer ihåg det första ridhuset på Skrävsta – ett gammalt tennistält – som var mycket spännande att rida in i. Man blev inslussad mellan två portar, för att inte tältet skulle pysa ihop helt enkelt. Det tyckte både häst och ryttare var lite läskigt. Kerstin och Birger Lundin drev ridskolan. Jag red min första terrängritt på Skrävsta sju år gammal på ett busigt svart russ.

När jag gick ut gymnasiet (Tumba gymnasium) 1981, så hade vi studentfesten på Hågelby. Det var slitet och nästan övergivet. Det var säkert därför vi fick ha festen där. Under min fortsatta studietid arbetade jag både som lärarvikarie i flera av kommunens skolor och i kassan på systembolaget i Tumba.

Norra kommundelarna förblev i princip outforskade tills jag började på Botkyrkabyggen år 2000. Då lärde jag mig att tycka om och uppskatta även dessa kommundelar, framförallt de fina utemiljöerna med parker och närheten till vatten. Ett av mina absoluta favoritställen är Krögarvägen i Fittja. Där är det vackert året om. På våren och hösten är det magiskt. Körsbärsträden på våren och vildvinet på hösten. Jag gillar verkligen de fina lekplatserna mellan husen i Alby, den fantastiska parken och alla fina odlingar och trädgårdar i Norsborg.

Det här var lite om mina tankar och min relation till denna fantastiska kommun. Botkyrkabyggen har gjort en film om alla våra fina områden. Du kan se den här:

Trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s